Hur jag blev VD för Projektet Stadsdel Norr

Den 1 april 2004, vaknade jag på ett hotell i Östersund, detta var min första arbetsdag i min nya befattning som bataljonschef för infanteribataljonen på I5. Det var också så att jag  samma dag befordrades jag till Överstelöjtnant. Med stor stolthet och aldrig sviktande engagemang gav jag mig in i mitt nya jobb. Under hösten 2004 började många ana att hela Garnisonen i Östersund skulle läggas ner och en stor förändring med många konsekvenser i Östersunds samhällsliv skulle bli ett faktum. Under arbetet med att försöka rädda Garnisonen hade jag gjort mitt bästa för att hjälpa flera av stadens politiker med input om hur Försvarsmakten tänkte, mina erfarenheter från nedläggning i Sollefteå var också intressanta för flera av de lokala politikerna. De två politiker som jag hade mest kontakt med var Jens Nilsson och Nisse Svensson. Under våren 2005 blev det klart att jag skulle få en ny befattning i försvarsmakten, jag skulle stationeras som Bataljonchef i Boden, detta för den Mekaniserade bataljonen på I19. Under 2005 hjälpte jag, Peab, Mats Paulson och Mats Sundqvist att förvärva I5 området, först ville Paulsson förvärva alla tre militära områden i Östersund av det statliga vasallen, men av olika anledningar så blev det ett område I5 senare Stadsdel Norr. Jens Nilsson var mycket engagerad i att få såväl privata intressenter som att ha kvar det statliga Vasallen som aktör i Östersund. I september 2005 utsågs jag till VD för bolaget Fältjägaren Fastigheter, bolaget ägdes till 50% av Peab och till 50% av Fabös ägt av Mats Sundqvist kontrollerade skrindan koncernen. Jag hade min anställning i Peab till 100%. Mitt uppdrag var enkelt, fyll de gamla militära byggnaderna med ny verksamhet, skapa mycket nya byggrätter för såväl kontor, handel som bostäder.

I nästa inlägg ska jag redogöra för uppstarten som VD för FFAB och den nya stadsdelen, Stadsdel Norr. Även hur och varför ovänskap, bråk om pengar, maktkamper präglade de första tre åren när vi skapade Stadsdel Norr.